Peter Köhler

Current C.V. Photos Contact

Back to CV - Reviews / Interviews

"Creepy crawl" av Peter Köhler. Tyvärr har vi fått beskära den något på grund av bildformatet.
Foto: Galleri Magnus Karlsson

Publicerad: 09-01-08 12:07

För några år sedan gav en konstintresserad vän rådet att om jag ska köpa konst, ska jag välja tavlor med motiv som växer ju längre man tittar på dem, för att inte tröttna på dem. Alltså: Köp tavlor som du hela tiden ser nya saker i.

När jag sitter i Peter Köhlers ateljé på Söder och tittar på hans stora målningar tänker jag att det måste vara det här hon menade. Peters tavlor är stora täta landskap fulla av abstrakta figurer som vid en första anblick inte liknar någonting, men ändå påminner om något bekant. Sakta framträder något som skulle kunna vara gubbar, änglar, fjärilar och zombies.

– Jag är fascinerad av vad som händer när man sätter ögon på något. Det får det att se ut som en gubbe, men bara en liten stund, för samtidigt är figuren full av en massa annan information som inte stämmer överens med vår uppfattning om vad en gubbe är, säger Peter och drar fram en målning som han döpt till ”Glimmer”.

– Det här ser ut som fallande människokroppar, men det finns egentligen inget som säger att det är människor, det är bara vi som associerar till kroppar när vi ser de här figurerna. Någon annan kanske associerar till något helt annat.

Vet du själv vad det ska bli när du målar?
– Nej det är et som är det roliga, att själv inte veta vad det ska bli.

Inspirationen kommer från science fiction och författare som William Burroughs och Isidore Ducasse. Men också från bildvärlden runt begreppet vidskepelse.

– Jag är själv lite vidskeplig och intresserad av det mystiska. Jag fascineras av hur det styr våra liv och känner en otrolig kärlek inför hur folk dekorerar altare och tempel. Jag tänker att jag gör samma sak, bara det att jag dekorerar mina verk med min värld, i stället för gudabilder.

Målningarna är väldigt färgglada, är det meningen att man ska bli glad av dem?
– Jag har valt färger jag tycker om och blir glad av samtidigt som motiven är lite obehagliga med hasande zombies. Jag gillar den där balansen mellan det slarvigt brutala och det snälla, gulliga.

 

Originalartikeln kan hittas här.

Back to CV